söndag 25 november 2012

Ovisshet...

Jag minns hur det var 2007 när jag precis fått konstaterat att jag var utbränd...hur svårt jag hade att acceptera det...jag trodde jag skulle vara sjukskriven en vecka eller två. Då skulle jag vara en "duktig" sjukskriven, gå långa promenader, motionera, äta nyttigt, vila, kanske gå ner i vikt, aktivera hjärnan, sen skulle jag vara på banan igen...starkare och piggare än någonsin...sjukvården ville ge mig medicin och samtalsterapi...nej nej inte jag inte...det här fixar jag själv och kvickt...full kontroll hade jag... Läkaren sjukskrev mig en månad först...när det sedan sjönk in att hjärnan faktiskt stängt av...att jag var sjuk...då blev jag rädd...det värsta var att släppa kontrollen...jag upplevde det som att jag var på väg mot ett stup och jag visste inte hur djupt jag skulle falla, jag visste inte om det skulle göra ont, jag visste inte om någon skulle ta emot mig...jag visste ingenting längre... Ett år var jag sjukskriven, det året är borta för mig, stundvis mådde jag fruktansvärt dåligt...men jag kom tillbaka...
*
Den senaste tidens händelser handlar inte om att jag håller på att bli utbränd, det handlar om andra saker, men jag har blivit påmind om känslan jag hade då...det känns precis som jag har osynliga händer på min rygg som föser mig närmare det där stupet...jag vet ingenting om framtiden jag vet bara att det jag gått igenom den senaste tiden förändrar mitt liv på många plan och att jag inte har fått bestämma själv...
Kram,
Regina

38 kommentarer:

Vårt röda hus sa...

Kära du. Jag vill så gärna hjälpa dej... om jag på nåt vis kan. Ge dej styrka, mod och hopp... om jag kunde. Stänka dej full med solsken... om jag kunde. Men det enda jag kan ge dej är vetskapen om att du finns i mina tankar.

Kram.
Eva-Mari

Hannis sa...

Vad jag önskar att jag bara kunde trycka på en knapp och få stopp på det!
Man ska inte behöva må så och inte behöva gå runt med den känslan.

Jag skickar så mycket styrka jag bara kan via cyberrymden.
Och en stor kram/Hannis

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Att inte ha kontroll över det som händer är fruktansvärt jobbigt, du beskriver det så bra med händerna som puttar på. Det här är absolut inget du klarar ensam, ta emot all proffshjälp du kan få via vården.
Men bra att du skriver om hur du känner, vi dina bloggvänner finns här och lyssnar.
Jätte kram till dig vännen
AnnaMaria

Ninnis sa...

Sänder dig massor med styrkekramar och hoppas att allt rätar på sig..<3
Du finns i mina tankar..!!

Kram Ninni

lisashus sa...

Fy, så jobbigt du verkar ha det! Du verkar vara inne i en riktig kris och jag kan bara önska dej allt stöd och tröst som finns!
Tröst- och styrkekramar!
Lisa

Alice & Elvira sa...

Skickar massor med varma styrkekramar till dig Regina! <3 Tänker på dig.

Kram Catarina

Fröken Tindra sa...

Jag känner igen mig i mycket av det du skriver idag. Har själv varit där och är så oerhört rädd för att hamna där igen.
Ta hand om dig, var rädd om dig!!!
Kraaaaaam!

underbarahem sa...

Så jobbigt du har det, vet inte vad jag skall skriva som ger dig tröst. Det enda jag kan göra är att ge dig många varma kramar.
Kraaaaaam Birgitta

Tiger sa...

Tråkigt när det händer mycket som är jobbigt och ledsamt som man inte kan påverka och styra över. Förstår att det lätt kan bli en känsla av maktlöshet. Hoppas att du ändå mitt i allt det svåra kan känna att det finns någon som bär dig igenom allt. Du finns med i mina tankar!

Kram
Elisabet

Vita små hjärtan sa...

Tänker så på dig Regina! Tänkte skicka ett sms häromdagen. Men hade inte ditt nr kvar. För visst bytte vi nr med varandra på första resan!
Önskar dig allt gott o hoppas att allt löser sig till det bästa!
Varm Kram till dig från mig

Nyanser av vitt sa...

Jag tänker mycket på dig vännen. Du ska ta emot, men fram för allt våga be om , all hjälp du kan få. Du ska gå med rak rygg och högt huvud och strunta i alla elaka skitsnackare. De är inte värda att må dåligt för.
Jättekul att du deltar i min utlottning. Jag har en liten sak till dig redan nu. Var snäll och maila din adress till mig.
Stor varm BAMSEKRAM
Agneta

Home Bohemia sa...

Det är så tråkigt att läsa att du har det jobbigt just nu...tänker på dig och hoppas att allt snart vänder och att du ser en strimma ljus där framme. Vi är många här i bloggvärlden som vill stötta/Kram Maria

Elna sa...

Det är inte lätt nät man inte själv kan påverka vad som händer. Det viktiga är att man har fina vänner som stöttar och väljer bort de andra.
Många stora kramar.

Photo by Maria sa...

Styrkekramar till dig!!!


//Mia

annika sa...

Du hat det verkligen tufft nu fina tjejen ♥. Massor av tankar och kramar till dig. Ta emot det stöd som finns.


Kram

Rosa i huset i vitt sa...

Sänder många kramar
Rosa

Vita-hjärtan sa...

Sänder dig en styrkekram!!!
Kram Evelina

Vita Falkens Lantliv sa...

Hej vännen!

Jag vet precis hur du känner dig då jag har varit utbränd med. Aldrig mer det helvetet säger jag:(
Ovisshet är så fruktansvärt jobbigt och jag vet inte vad du genomgår men jag förstår precis känslan du har:(

Jag är mitt inne i ett mycket jobbigt stadie i livet med, då min pappa är svårt sjuk och jag vet inte hur detta ska sluta:(

Jag önskar jag kunde göra något för dig vännen ♥ Men jag ger dig massor av styrke kramar!!!!!

Kram Susanne

Tre Engler sa...

Kjære vennen, så utrolig vondt å høre.....
Kjenner meg så igjen, og skulle så inderlig gjerne hjulpet deg.... ingen skulle gå å ha det sånn...
Sender deg masse varme tanker og klemmer:)
Varm klem Merete

Bitte sa...

Fina du, det jobbigaste man kan vara med om är stora förändringar i livet som man inte själv har valt. Även om man skulle välja själv, till exempel att byta jobb, innebär en sån stor förändring ofta många stresspoäng. Att då utsättas för något man själv inte valt...

Jag förstår din känsla, du beskriver det så bra! Jag har också varit där, det var en stor kärlek i mitt liv som knuffade mig utför stupet och jag föll handlöst helt utan skyddsnät. Jag slog mig riktigt illa och efter fallet låg jag kvar länge, länge. En dag märkte jag att solen sken och jag hörde fågelkvitter utanför fönstret, då lyckades jag kliva upp och sedan fortsatte livet.

Många varma kramar till dig!
Bitte

Nellie sa...

Stor styrkekram till dig från mig! Kriser är sällan roliga men när man gått igenom dem så kan andra positiva saker komma därur. Hoppas att det blir så för dig. Kris o sorg har sina stadier, och de går inte att snabba sig förbi. När ilskestadiet kommer så brukar det vända. Då brukar den överlevandes jävlar i namma vakna. Så har det varit för mig. En styrka att hämta kraft ur när det börjar luta lite för mycket och halt nedför. Det svåra är att inte fastna eller hamna alltför länge i de ledsamma stadierna som föregår ilskan. Håller med en annan kommentar. Vänta inte för länge med att ta hjälp av någon annan. Att samtala om det jobbiga gör att ältandet och sorgen blir synligt, får ett namn och släpps fri. Det är oftast sina egna kommentarer, sammanfattningar och analyser som är de klokaste. Men det funkar inte om de bara snurrar omkring inne i den egna skallen. Ut med dem genom att tala och få hjälp att höra vad du faktiskt säger om det hela, och om vem du är och bör göra för dig själv, för din egen skull. Jag har haft vänner som orkat ta emot och bara lyssnat på mitt eget "tugg" när det varit jobbigt. Men ett proffs kan sortera, stoppa och få dig att gå åt rätt håll. Skaffa dig en livscoach, kurator, psykolog etc. Inget fel på det!!! Oj inte meningen att kommentaren skulle bli så lång. Blev lite engagerad eftersom jag själv har varit där, såsom sååå många andra. Sjukdomsbesked, skilsmässa, ledsna barn, you name it! En kris är en kris! Varm tröstekram till dig!!

Gabriella sa...

Utbrändhet är inte och leka med, och jag känner igen det tyvärr. Man får ständigt påminna sig själv om att vara snäll mot sig själv. Fint att du delar med dig av ord och berättelser! Men så tråkigt att det fortsätter vara tungt.
Jag hoppas så du får må bättre snart!
Kram

Le petit jardin sa...

jag blir så ledsen över att höra hu jobbigt du har det just nu och hoppas att du tar dig igenom, blir starkare och får glädjen tillbaks i livet, så du med lätthet tar dig fram...men så länge skickar jag över en styrkekram från mig

kram kajsa

maria sa...

Att möta sig själv i det svåra kan ju vara otroligt tungt... Hoppas att det lättar snart!!!
Kram

Lilla Kullan sa...

Puss och kram till älskade Regina. Jag känner verkligen med dig. Stina

Ett Vitare Hem sa...

Skickar dig en massa styrkekramar vännen, finns här....
Ha en fin vecka!
Kram/Lena

Blommiga Rutan sa...

Tänker på dig och det är så ledsamt att höra att det inte blivit bättre utan att du istället drabbats av ännu ett bakslag.
Man blir ju galen av ilska när du beskriver "vänner" som skor sig på din olycka!
Vi är många som tänkerr på dig och är mycket glada över att du orkar skriva lite ibland.

Kramar Anncathrine

Inspiration i vitt sa...

Fina fina Regina, jag tänker på att det är mycket jobbigt för dig men vill och hoppas att det snart förändras. Många många kramar till dig/Ingela.

Bitte sa...

Ville bara kika in här för att ge dig en varm kram och berätta att jag tänker på dig... :-).

Många varma kramar
Bitte

CoS sa...

Det enda man kan trösta sig med ibland det är att man vet att det vänder. En dag vänder det. Önskar dig styrka att hålla ut och kraft att förändra det du kan till något som är som du vill ha det.

Hanna sa...

Ha en fin adventshelg!
kram
Hanna

Handgjorda drömmar sa...

Sänder varma styrkekramar till dig vännen!
Blir så tagen av ditt inlägg - hoppas verkligen lyckan och glädjen vänder tillbaka till dig <3
Marie

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Hej Regina
Du ska veta att jag tänker på dig, undrar hur du har det just nu. Hoppas så innerligt att du inte är ledsen och att du inte är ensam.
Skickar en jättekram till dig vännen.
AnnaMaria

Jill i Fyra Rum och Kök sa...

Att känna att man inte har kontroll över sitt eget liv och vad som händer är verkligen frustrerande. Jag har själv två månader bakom mig där hjälplöshet och ovisshet har tagit alltför mycket plats.
Vad det än är, sköt om dig!!

Snäckskalsdalen. sa...

Vet du, jag har ofta tänkt på dig sista tiden och jag önskar så att jag hade en sån där trollstav som jag kunde svinga så att allt kom på rätt köl för dig. Det enda jag kan säga är ju att ingenting är konstant, allt förändras hela tiden och nu får vi verkligen hoppas att den usla botten är nådd och att det sakta går uppåt igen.
Och tack för att du orkar bry dig om vår lille Nisse katt. Han sover nu och han har fått avmaskningsmedel för det har vi alltid hemma!
Agneta kramar

skifferhuset sa...

Ger dig en STOR kram och hoppas att du fixar allt! Ha nu en fin advent! Kram Iréne

Elsa och Helena sa...

Skriver som AnnaMaria, försök ta emot hjälp från sjukvården, att bara få gå och prata med någon kan hjälpa mycket.

Att du har mod att skriva av dig här på bloggen bara det är MYCKET starkt gjort. Vi är många som tänker på dig och jag skickar dig massor av tankar och KRAMAR...Helena

Cajsas Faster sa...

Stor kram!

Hoppas du har många goda vänner som stöttar dig!

Marie