söndag 25 november 2012

Ovisshet...

Jag minns hur det var 2007 när jag precis fått konstaterat att jag var utbränd...hur svårt jag hade att acceptera det...jag trodde jag skulle vara sjukskriven en vecka eller två. Då skulle jag vara en "duktig" sjukskriven, gå långa promenader, motionera, äta nyttigt, vila, kanske gå ner i vikt, aktivera hjärnan, sen skulle jag vara på banan igen...starkare och piggare än någonsin...sjukvården ville ge mig medicin och samtalsterapi...nej nej inte jag inte...det här fixar jag själv och kvickt...full kontroll hade jag... Läkaren sjukskrev mig en månad först...när det sedan sjönk in att hjärnan faktiskt stängt av...att jag var sjuk...då blev jag rädd...det värsta var att släppa kontrollen...jag upplevde det som att jag var på väg mot ett stup och jag visste inte hur djupt jag skulle falla, jag visste inte om det skulle göra ont, jag visste inte om någon skulle ta emot mig...jag visste ingenting längre... Ett år var jag sjukskriven, det året är borta för mig, stundvis mådde jag fruktansvärt dåligt...men jag kom tillbaka...
*
Den senaste tidens händelser handlar inte om att jag håller på att bli utbränd, det handlar om andra saker, men jag har blivit påmind om känslan jag hade då...det känns precis som jag har osynliga händer på min rygg som föser mig närmare det där stupet...jag vet ingenting om framtiden jag vet bara att det jag gått igenom den senaste tiden förändrar mitt liv på många plan och att jag inte har fått bestämma själv...
Kram,
Regina

lördag 17 november 2012

Det är svårt...

...för inget har förändrats till det bättre, utan ännu ett bakslag drabbat mig. Ibland känns det som att jag inte vågar andas...vad blir nästa sak som händer...
Det är också svårt att upptäcka att i min omgivning finns människor som "när" sig på att jag har det jobbigt...människor som drar egen nytta av att mitt liv är tyngt av bekymmer...då mår de själva bättre och kan även framhålla sin fullkomlighet...man brukar säga att i nöden prövas vännen...så sant, så sant...   
Därför är jag glad att jag har ER, ni stöttar och peppar mig här och via mejl och jag har bara fått medkännande ord...tusen tack mina vänner!
Kram,
Regina

torsdag 8 november 2012

Gnistrande...

...dagar har vi haft och i morse var världen vit. 
Fortfarande är det tungt...glädjen vill inte infinna sig...visst är det så att vi har ett eget val hur vi vill tolka det som händer oss...positivt eller negativt...men när nya bakslag kommer slag i slag är det inte så lätt att le, skaka av sig och ta livet med en klackspark...det har varit en otroligt tuff tid och jag vet att jag har en minst lika tuff tid framför mig...  
Nej...jag bloggar inte...inte än...jag har inte samma känsla för det som jag haft tidigare, men jag vill tacka er för att ni tittar in här hos mig, lämnar så fina kommentarer och jag har t o m fått några nya följare. Ni är hjärtligt välkomna, även om det inte är så muntert här för tillfället...
Kram,
Regina

lördag 3 november 2012

Önskar...

...er, mina kära läsare en fin Allhelgonahelg!
Kram,
Regina