Förgätmigej

Vilken underbar tid det är nu...blommor, dofter, fågelkvitter, solsken, ljumma regn, ljusa mornar och kvällar...det känns sååå bra... 

Förra året började med att jag fick frozen shoulder, med smärta som blev värre dag för dag, så småningom blev det många långa nätter utan sömn och till slut kunde jag inte röra axeln. I slutet av sommaren började saker att hända, den ena händelsen tråkigare än den andra. De gällde allt som är viktigt i vardagen och hösten präglades av oro, nedstämdhet, brustna förtroenden och maktlöshet...ibland kändes det som jag skulle ge upp..  

När det nya året började hade en del saker "ordnat sig", problemen med den frusna axeln hade nått sin kulmen och den började sakteliga återhämta sig, men ett par saker fanns kvar, svåra och som kändes oöverstigliga...

För tre veckor sedan hände en stor sak i mitt liv...en glad, positiv och betydelsefull sak som tog bort mycket av den ångest som nafsat mig i hälarna och något som jag kämpat för sååå länge och som "grädde på moset" fixade sig den "sista saken", båda dessa som jag trott varit oöverstigliga...men nu vet jag hur viktigt det är att inte ge upp, utan att kämpa även om det blåser snålt...

Därför govänner, njuter jag extra mycket av denna vår. Det känns som livet har börjat om, som att jag väcks upp samtidigt som naturen, det pirrar i magen av tillförsikt...
Kram,
Regina