Då så...

...var helgen slut...en vacker helg med solsken som värmt...idag tog jag en lång promenad med min granne...det var skönt att få röra på sig lite långsamt eftersom jag varit sjuk och behövt uppsöka sjukvården för att få lite medikamenter för att mota bort bacilluskerna...men nu går det åt rätt håll...

...vad härligt det är med alla vårblommor man kan köpa i butik nu...jag har njutit av krokusar, pärlhyacinter och tulpaner. Lillkatten börjar bli stor nu...han är busig och hittar på en massa hyss...samtidigt är han verkligen en egen personlighet...envis och kärleksfull...

...vi har haft en del att göra...svärmors hus har tömts...först på personliga saker för att mäklaren skulle kunna ta bilder till annonsen och sen efter försäljningen...i mitten på mars flyttar en ny ägare in...det känns konstigt att vi har en del av svärmors saker i vårt hus nu...men lite trösterikt också...hon finns med oss...

...härom kvällen var vi ute på ett ärende och samtidigt gick solen ner...det var så vackert på himlen...på vägen hem stötte vi på fyra älgar...en älgko med tvillingkalvar och en mellanstor älg...kanske hennes större kalv...kändes lite häftigt med tanke på min berättelse i förra inlägget...
Önskar er en fin ny vecka!
Kram,
Regina

MÖTE...

...MED NATUREN...ja så hette en berättelse som jag skrev en gång...hittade den när jag gick igenom några kartonger...nu delar jag den med dig...

När jag vaknade tidigt den morgonen, visste jag att det här var sommarens sista dag. Ljuset som letade sig in genom fönstret hade inte längre den där strålkraften som högsommarsolen ger. Jag klev upp, drog på mig mina kläder och gick ner för den nötta, såpskurade trappan till det lilla köket. På golvet vid vedspisen stod en korg med vedträn, jag tog några stycken och tände i spisen. Snart spreds en ljuvlig värme, som motade bort kylan. Den råa luften i torpet var ett löfte om att hösten var i antågande. Jag kokade en kopp kaffe, hällde det i en mugg som jag tog med mig och gick ut.

Torpet som jag ärvt, låg i en skogsglänta vid en liten sjö. Den här morgonen var strändernas konturer utsuddade av dimman. Solen som hade letat sig upp över trädtopparna, kämpade för att bryta igenom dimman, vilket gjorde att allt skimrande i guld. Jag satte mig ner på trappan utanför torpet. Det var alldeles tyst. De fåglar som brukade sjunga sina glada serenader hade tystnat. Kanske hade de redan gett sig av till varmare länder.

Bredvid stigen ner till sjön växte ett gammalt knotigt äppelträd. Äpplena började skrifta i rött och höstens skörd skulle bli rik. Jag minns när vi som barn klättrade i trädet för att nå de största äpplena, som givetvis satt i toppen. Plötsligt vaknade jag upp ur mina barndomsminnen av att en gren knäcktes. Ljudet kom från granskogen som tog över gläntans öppenhet. Jag satt helt stilla och lyssnade. Kaffet i min mugg hade kallnat för länge sen. Snett bakom mig kom ur skogen en stolt älgko, med två gängliga kalvar. Älgkon stannade till och vädrade i luften. Jag reflekterade över att det var alldeles vindstilla, kon kunde omöjligt känna den skrämmande doften av människa.

När älgkon hade övertygat sig själv om att det inte fanns något som kunde hota henne och hennes avkomma, började hon gå ner mot sjön. Kalvarna följde tätt efter. Jag höll andan, älgkon var bara ett tiotal meter från mig. Hon måste haft känslan av att vara iakttagen, för hon stannade tvärt. Hon vände upp huvudet och tittade på mig rakt i ögonen. Tiden stod helt stilla, vi såg varandra i ögonen en stund. Det var ett ögonblick av samförstånd. Älgkon förstod att jag inte utgjorde någon fara för hennes familj och jag insåg att jag var bara en besökare i de marker som tillhörde henne.

Älgkon lunkade vidare med sina kalvar ner mot sjön. När hon passerade äppelträdet, nappade hon lite nonchalant åt sig några omogna äpplen. Jag kände att jag huttrade till, trots att solen börjat värma. Dimman hade lättat över sjön. Jag gick in och packade min väska, det var dags att påbörja återresan till staden. Men minnet av denna sista sommardag kommer jag alltid att bära med mig.

Kram,
Regina 

Tankar...

...under en tidig morgonpromenad...vaknade tidigt (06.10), lite förvånad eftersom jag tydligen sovit hela natten utan avbrott för första gången på länge...pigg som en lärka smög jag ur sängen för att inte väcka maken...drog på mig kläderna och gick ut...

...det var bara 9 grader ute, klarblå himmel och solsken så det kändes verkligen friskt. Det gamla vagnslidret håller på att rasa ihop...tänk att när barnen var mindre så gick skolbussen på denna lilla grusväg...då fanns det många barn i stugorna som skulle till skolan...nu finns det inte många barnfamiljer kvar och skolan är nerlagd sedan längre...

...i år igen har de lurviga, långhornade korna fått kalvar...de är lite skygga när någon främmande människa går förbi...vid en annan gård säljs överskottet av ägg vid vägen i ett skåp och med välkomnade blommor bredvid...minns när jag själv hade höns...då tog jag ägg från mina höns, köpte och bytte till mig andra ägg av olika sorters höns. Äggen samlade jag i kylen till den dag då äggkläckaren sattes igång och med värme och fukt startade processen inuti äggen och ca 18-20 dagar senare kläcktes kycklingarna...saknar hönsen, kanske skaffar jag det någon gång när jag får mera tid...

...vissa delar av min morgonpromenad går i skogen och andra över vida åkrar...här har det under många år odlats gräsmatta...det ser kul ut när den speciella maskinen hyvlar av gräsmattan som rullas ihop, för nu säljs ju "gräsmatta på rulle"...det är nog inte många som sår sina gräsmattor själv nu för tiden... 

...det är fint när solen glittrar i dikena...

...nu är jag framme vid S-kurvan...när man går ser den inte så skarp ut men med bil är det annorlunda...det kan vara riktigt trixigt att hålla sig på vägen med bil vid halka och snö...eller om man kör för fort...det har hänt många olyckor här...kurvan kallas för "dead cop's curve" för en polis körde ihjäl sig här för många år sedan. Maken krockade illa här när en ung kille som nyss fått körkort gasade på för att imponera på sina kompisar...det gick bra för grabbarna, men sämre för maken...han skadade sig och bilen blev skrot för det är en slänt på ena sidan (bakom mig där jag står och fotar) och ner i den försvann maken och bilen...

...S-kurvan kännetecknas även av den gamla eken som står här...det är inte mycket kvar av eken nu för tiden...men det är många smådjur som använder den att bygga bon i eller som plats för en pick-nick...det vittnar alla kottarna om som ligger nedanför...

...stammen är full av stora hål...tänker på Pippis sockerdrickaträd...barken är grå och vacker...tänk om denna gamla ek kunde prata och berätta om allt som hänt här...säkerligen drogs vägen efter den gamla kostigen som gick här en gång på tiden...

...tyvärr ser jag under min promenad att det ligger mycket sopor i dikena...maken är upprörd över det och menar att en del människor använder naturen som Sveriges största soptipp..och jag måste hålla med för ibland kan man se spåren efter en middag för två med Big XXX & Co. utspritt i dikesrenen eller ölburkar, plastpåsar mm...

...under promenaden kunde jag även konstatera att liljekonvaljerna börjar slå ut...konstaterade även att jag måste byta glasögon för jag höll på att stå på huvudet när jag skulle plocka en bukett med liljekonvaljer...såg inte höjdskillnaden, diket var djupare än jag trodde. Konstaterade att det kommer att bli mycket smultron i år för det fanns massvis med blommor...likaså lingon, det var faktiskt mer blommor än blad på tuvorna...När jag kom hem hade maken vaknat och börjat med frukost...
Ha det fint och må så gott!
Kram,
Regina

Attans rovdjur...

...som dödar allt de kommer över...attacken var antagligen förberedd under en längre tid...strategin planerad in i minsta detalj...talgoxen ser förvånad ut och verkar undra varifrån attacken kom...

...plötsligt var stjärten borta...de långa vackra glänsande stjärtfjädrarna försvann i ett ögonblickligt nafs...

...sedan kom det slutgiltiga slaget...hjärtat slets obarmhärtigt ur den redan stackars sargade kroppen...

...när jag upptäckte det fruktansvärda och hjärtlösa dådet utbrast jag högt några väl valda ord och de två "underbart rara, keliga och belevade kattdjuren" (sagt med en syrlig ton, syrligare än den syrligaste citron) smet iväg som två lakritsremmar...de visste sååå väl vad de hade gjort och att gourmetmaten framöver kommer att ersättas av hårt bröd och vatten (sagt med lite mindre tvärsäker ton)...

...nåväl...desto trevligare är det att studera de ljusgröna skotten som kommer på de nedklippta pelargonerna, de ger förhoppningar om livet i största allmänhet och våren i synnerhet...men det är inga ljumma vårvindar idag utan vidriga stormvindar...en fullvuxen tall har ramlat 40 meter från huset...hoppas det lugnar ner sig snart...
*
Önskar er en fin avslutning på helgen och en bra ny vecka!
Kram,
Regina

Stilstudie...

...av en pelikan är inte varje dag jag gör. Den här pippin verkade inte rädd för människor utan satt och iakttog alla som promenerat ut på piren...

...kanske är jag snyggare i vänsterprofil ser han ut att tänka...

...eller rakt framifrån...

...vad håller du på med, vad är det för manick som du pekar på mig med...

...ser jag snäll ut nu, så här med huvudet lite på sned...

...se mig djuuuupt i ögat...

...jag har också en vacker, dunig nacke...

...va, är du fortfarande kvar?

Snart ska vi iväg på trippelkalas, make, svärson och barnbarn ska firas idag och det finns lite som ska fixas. Önskar er en fin ny vecka!
Kram,
Regina

Motljus...

I helgen som var passade jag på att njuta av vädret, gick en långsam promenad med kameran...solen sken från en blå himmel och när jag vände ansiktet mot ljuset så letade solen sig in genom pupillen, ända in i hjärnans vindlande vrår...

...när solen når ända in så händer det något med mig, för mig är solen så livgivande...jag tror att jag skulle dö om jag blev tvungen att leva på en plats där det alltid var mörkt. Det sägs att vi i norden i högre grad är deprimerade än människor som lever i södra Europa. Det ska bero på att vi har brist på D-vitaminer, pga av att vi inte får tillräckligt med solljus...solljuset bildar ju D-vitaminer i kroppen, med hjälp av kolesterolet i huden. Sedan i höstas har jag tagit extra tillskott av D-vitaminer... 

...något som jag längtar efter är värmen, men då skulle ju allt det vintervackra i naturen försvinna...och snön gör ju så att jag ser att jag har besökare på tomten på nätterna, både rådjur, katter, små möss och en räv. Förra helgen hade jag tur att se Mickel räv på tomten ett tjugotal meter från huset. Det var en stor och ståtlig kille. Solen sken, snön gnistrade och i solskottet kom han spatserande, så röd och vacker mot snön, med en lång och yvig svans alldeles kritvit i spetsen. Han kommer varje natt och tittar efter om fåglarna har råkat tappa några godbitar under fågelbordet. 

Kram,
Regina

Ps. En stor kram till Elisabeth i V-by...vet du, jag gråter också mycket...

skrapar man lite på ytan så rinner det över...

Ute är gudagott att vara....

Vilken underbar Midsommarhelg det varit, god mat, mysigt att umgås med familjen, vila och avkoppling, sena nätter och så lite spring in och ut med trädgårdsdynor och en regnskur mitt under grillningen=) En ganska vanlig Midsommar m a o

Jag har två stoooora krukor som står på altanen och som jag varje år brukar plantera i. I denna mörkt blå kruka blev det vita blommor, Lobelia, Hängpetunia, Tobak med en liten touch av aprikosrosa, samt en vit blomma som doftar så gott. Kommer inte ihåg vad den heter men Pernilla i Trädgårdsfredag tipsade om den.

I den stora terracottafärgade krukan blev det rosa blommor (dålig färgkombination, men så blev det). Malva, Penséepelargon, Tobak, Million Bells, Hängverbena, Rosenskära och en Nässla fick samsas i krukan.

På knuten av huset växer min rosa Pion, här har den inte slagit ut ännu, tillsammans med en Klematis som slingrar sig i armeringsjärnen.

Nässelfjärilarna fladdrar runt överallt 

Nu är den tropiska värmen på väg läste jag i tidningen, så härligt för alla som har lov, ledighet och semester, njut gott folk=)

Kramar,
Regina

Skogspromenad eller Workoutpass?

Dessa stiliga kusar var det första jag mötte när jag begav mig på skogspromenad. Oj vad nyfikna de var och när jag tog fram kameran för att föreviga dem, riktigt såg man hur de funderade på vad det var för konstig figur med ett öga på vägen.

Ja då skulle jag då in i skogen och så här ser det ut...det spelar ingen roll åt vilket håll jag tittar om jag inte vänder mig om och tar vägen hem vill säga. Efter tre kvart med många höga benlyft forcerandes denna hinderbana var jag lika svettig som efter ett Workoutpass.

Men det lönade sig när jag kom upp på berget. Så här önskar jag att skogen skulle se ut överallt. Här stannade jag lääänge, inte bara för att det var vackert utan för att jag fasade för att korsa hinderbanan en gång till. Förstår ni att jag behövde spabadet på em?

Mycket fint hittade jag i skogens skafferi. Lingonris till ett lingonhjärta.

Granris till en grankrans med nypon på. Den här ska jag bygga vidare på...

När jag satt i min planteringshörna på en tjock dyna av granris och band kransarna, hade jag en älskvärd vän med mig. Min kattprins. Han är 11 år och son till vår älskade änglakatt Donna. Hon var ute på byn och träffade en lokal förmåga och resutatet blev denna vackra prins.

Jag avslutar med en kryptisk bild av något med härlig patina...fortsättning följer=)
Önskar er en underbar och kreativ dag!
Kram,
Regina

Underbara sommarmornar...

Jag älskar dessa ljusa, underbara sommarmornar. Vi har aldrig haft några persienner eller rullgardiner, så jag vaknar när det blir ljust. Den här tiden på året är allra ljuvligast. Det ligger förväntan i luften, elever ser fram emot skolavslutning, studenter som ska ta sin examen, en del börjar räkna ner till semester, en del får ta det lite lugnare och andra kanske får en mer hektisk tid under sommaren. Hur som helst har sol och värme en positiv effekt på oss nordbor i landet med några mörka månader om året.

Bonden har släppt ut sina getter på sommarbete. De är så artiga och trevliga och kommer och säger god morgon varje morgon när jag kommer ut. Mitt Rosenapelträd blommar med djupt cerisa blommor. Fåglarna är väldigt förtjusta i de små äpplena på sen höst och vinter.

Mitt Kastanjeträd är så vackert nu, med stora, fina, flikiga blad, men det dröjer nog några år till innan det blommar.

En och annan Maskros har börjat fröa av sig.

Humlorna brummar i Lupinerna. De är så skickliga att med alla sina ben bända isär blommorna för att kunna krypa in och hämta nektar. Ibland ser man bara den ludna baken som sticker ut. Den här humlan har fått riktiga "pollenbyxor"

Frukost ute i det gröna gillas av hela familjen. Årets första Rabarberkräm har avnjutits. Vi brukar bryta hårt rutbröd i krämen och jag lägger alltid i en kanelstång när jag kokar krämen. Bamsekram,
Regina