måndag 8 februari 2016

MÖTE...

...MED NATUREN...ja så hette en berättelse som jag skrev en gång...hittade den när jag gick igenom några kartonger...nu delar jag den med dig...
När jag vaknade tidigt den morgonen, visste jag att det här var sommarens sista dag. Ljuset som letade sig in genom fönstret hade inte längre den där strålkraften som högsommarsolen ger. Jag klev upp, drog på mig mina kläder och gick ner för den nötta, såpskurade trappan till det lilla köket. På golvet vid vedspisen stod en korg med vedträn, jag tog några stycken och tände i spisen. Snart spreds en ljuvlig värme, som motade bort kylan. Den råa luften i torpet var ett löfte om att hösten var i antågande. Jag kokade en kopp kaffe, hällde det i en mugg som jag tog med mig och gick ut.

Torpet som jag ärvt, låg i en skogsglänta vid en liten sjö. Den här morgonen var strändernas konturer utsuddade av dimman. Solen som hade letat sig upp över trädtopparna, kämpade för att bryta igenom dimman, vilket gjorde att allt skimrande i guld. Jag satte mig ner på trappan utanför torpet. Det var alldeles tyst. De fåglar som brukade sjunga sina glada serenader hade tystnat. Kanske hade de redan gett sig av till varmare länder.
Bredvid stigen ner till sjön växte ett gammalt knotigt äppelträd. Äpplena började skrifta i rött och höstens skörd skulle bli rik. Jag minns när vi som barn klättrade i trädet för att nå de största äpplena, som givetvis satt i toppen. Plötsligt vaknade jag upp ur mina barndomsminnen av att en gren knäcktes. Ljudet kom från granskogen som tog över gläntans öppenhet. Jag satt helt stilla och lyssnade. Kaffet i min mugg hade kallnat för länge sen. Snett bakom mig kom ur skogen en stolt älgko, med två gängliga kalvar. Älgkon stannade till och vädrade i luften. Jag reflekterade över att det var alldeles vindstilla, kon kunde omöjligt känna den skrämmande doften av människa.

När älgkon hade övertygat sig själv om att det inte fanns något som kunde hota henne och hennes avkomma, började hon gå ner mot sjön. Kalvarna följde tätt efter. Jag höll andan, älgkon var bara ett tiotal meter från mig. Hon måste haft känslan av att vara iakttagen, för hon stannade tvärt. Hon vände upp huvudet och tittade på mig rakt i ögonen. Tiden stod helt stilla, vi såg varandra i ögonen en stund. Det var ett ögonblick av samförstånd. Älgkon förstod att jag inte utgjorde någon fara för hennes familj och jag insåg att jag var bara en besökare i de marker som tillhörde henne.

Älgkon lunkade vidare med sina kalvar ner mot sjön. När hon passerade äppelträdet, nappade hon lite nonchalant åt sig några omogna äpplen. Jag kände att jag huttrade till, trots att solen börjat värma. Dimman hade lättat över sjön. Jag gick in och packade min väska, det var dags att påbörja återresan till staden. Men minnet av denna sista sommardag kommer jag alltid att bära med mig.

Kram,
Regina
 

19 kommentarer:

Meta sa...

Vad fint så duktig du är på att skriva, de har inte tänkt bli författare???
Nu är vi på andra sidan sommaren och snart får vi sitta ute och fika igen, det längtar jag efter
Ha en fin vecka
kram Meta

annika sa...

Regina! Skriv mera!!!! Du skriver så vackert om naturen.....så målande.

Läste att du känner dig trött. Kan förstå att det tar alldeles för mycket tid att ta sig till och från jobbet. Det är en slitsam period nu men snart väntar våren med värme och ljus. Jag försöker att prioritera det som tillför mig energi.
Jag har ringt dig några gånger men du har kanske bytt nr.

Kram kram
annika

G:a Affären sa...

En berättelse som tog med mig till trappan vid torpet och din naturupplevelse.
Du skriver så bra Regina, det kändes som det var min egen upplevelse.
Tack för att du delade med dig!

Hoppas du får alltmer energi!
Kramar till dig vännen.
/Cia

Vardag och flärd sa...

Så fin berättelse om naturen och känslor för den. Så behagligt att läsa.
Kram Eva

Solstrimmor sa...

Vilken fin berättelse... skriv mera! Minns vad du berättade en gång om ett förlorat manus...

Ha det gott!
Kramar från Eva-Mari

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Så bra du berättar, var som och
uppleva det på plats. Hoppas du
hittar fler berättelser.
Kramar/AM

شركة تنظيف بالرياض sa...


amazing

شركة تنظيف بالرياض

حراج السيارات sa...


good job

حراج السيارات

House and Garden by Bia sa...

Tror det bor en liten poet i dig ;))....fint berättat ;))
Och den sista bilden var så fin ;)
Hoppas din dag blir bra...tänk att vi nu går mot ljusare tider !!!
kram bia

Huset bakom lindarna sa...

Så målande du beskriver den sista sommardagen vid torpet, Det kändes som om jag var också där!
Nu längtar vi efter de där sommardagarna...
Kram/Finas mammis

Ezter sa...

Känner känslan i det du skriver!

lisashus sa...

Vilken rofylld och skön känsla du förmedlar i den berättelsen och jag känner igen alltsammans från mitt eget torp! Lite vemod, och njutning på samma gång och mötet med älgkon känns så ursprungligt och fint!
Kram
Lisa

Blommiga Rutan sa...

Men åhhh å vackert skrivet! Du har lyckats fånga känslan precis, det känns som om man sitter där på trappan.
Så duktig du är.

Kramar Anncathrine

millandante sa...

Vackert med känsla!

Helena sa...

Men åh så vackert skrivet! Sommarens sista dag. Känslan och vemodet. Det vackra och magiska. Naturens närhet. Och med så vackra foton till! Ha en underbar torsdag. Kram

HWIT BLOGG sa...

Vackra ord på en vacker berättelse Regina...tack för att du delade med dig av den till oss! Hoppas allt är väl med dig, snart kommer ljuset och våren...
Ha en skön kväll!
Kram från Titti

Geli sa...

What a great chance for you dear RegIna!
Hope you are fine!
Happy weekend!
With love,
Geli

Snäckskalsdalen. sa...

Och här var det en författare till, så fint du skriver! Fortsätt! Fortsätt!
Och så är dina bilder så fina till!
Agneta kram

Elisabeth sa...

MÖTE med naturen är det bästa, den ger mig lugn.

KRAM