Vilken vecka...

...den har verkligen varit upp och ner...allt mellan sorg och glädje...mellan hopp och förtvivlan...kaos och kontroll ...energigivande och helt utmattande...och lååååång...ja jag kan inte annat säga än att det håller iaf blodomloppet igång...och hjärncellerna...

...mitt i allt elände så verkar det som att min axel äntligen bestämt sig för att efter ett helt år med smärta, stelhet och obefintlig sömn ge mig lite lindring. Rörligheten har ökat lite, jag kan träna försiktigt med gummiband och de två senaste nätterna har jag fått sova fem timmar i sträck. Det är så gudomligt att jag ser fram emot att gå och lägga mig i kväll, hittills har jag bävat inför varje lång natt utan en blund i ögonen...

Den lilla rara kopparpettern är en julklapp från min yngsta dotter. Hon tyckte den var shabby chic och skulle passa mig - hur jag nu ska tolka det? ;-)
Kram,
Regina