Ibland blänker det till...

För ett bra tag sen nämnde jag här att vi funderade på att göra om i sovrummet och det mest akuta var att ta bort den gamla sängramen. Den har vi haft i nästan 20 år, vitlaserad och med en rosa rand i profileringen. Ramen är för en typ av madrass och när vi för några år sedan köpte en continentalmadrass (sån där med tre lager madrasser) så passade ramen inte så bra. Sängen blev liksom lite hög, så både maken och jag kunde sitta på sängkanten och dingla med benen...=)

Idag lyfte vi ur alla madrasser och skruvade isär sängramen. Nu kunde vi också se vilken typ av sängben det skulle vara. Sängborden som hörde till sängen ska jag måla antikvita och vi ska göra en ny huvudgavel så småningom. Nu ställde jag det gamla pottskåpet på "min" sida av sängen och på makens sida står en gammal stol som jag loppat, man kan se spår av att den varit både brunlaserad, röd och ljus turkos.

På en hylla i sovrummet har jag några gamla nipperaskar och två gamla parfymflaskor, den till vänster tror jag är ganska gammal, trasig och charmig är den ialla fall.

När man varit tillsammans länge som maken och jag, så strävar man ju på i vardagen och man är väl inte sådär himlastormande kär hela tiden, men ibland blänker det till...när vi skruvade sönder sängramen frågade jag maken om han inte trodde att det skulle bli bra. Då svarade han att det trodde han absolut, för han hade liksom "tröttnat" på den rosa färgen för det har aldrig varit hans favoritfärg, förklarade han. Det är då man känner den där kärleken...här har maken sovit i en säng med rosa rand, aldrig har han nämnt att han inte gillat färgen...för min skull. Sylvester, nallen som maken gav mig för många år sen, han ser också ganska nöjd ut=)

Nu mina kära läsare önskar jag er en fin söndagskväll och en superduperbra början på den nya veckan!
Kram,
Regina