Regina
lördag 25 oktober 2014
En vacker majdag...
...satt jag på tåget till den stora staden...himlen var blå, solen sken, luften var ljum och blommor och äppelträd blommade...jag hade ett spännande möte framför mig...plötsligt dunkade det till och tåget gjorde en häftig inbromsning för att få stopp på tåget...
...tåget stod stilla och vi passagerare undrade vad som hänt. Tågvärden gick igenom tåget och med bruten röst berättade att någon inte ville vara med oss längre...det visade det sig senare att en ung kvinna hade hoppat från en bro ner på spåret mitt framför tåget...det är så svårt att förstå att någon kan må så dåligt...
...med dessa ord vill jag berätta att jag har antagit utmaningen som jag fick från Pia vars son Martin valde att avsluta sitt liv. Ni kan läsa hennes inlägg HÄR. Det finns en organisation som heter Suicide Zero som arbetar för att självmorden ska minska, ni kan läsa om deras arbete HÄR. För att hedra minnet av Martin finns en särskild insamling och vill ni skänka en gåva kan ni gå in HÄR.
Varma kramar,
Regina
Regina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Det är lite svårt att förstå hur det kan bli så där.Nog måste det väl finnas hjälp i tid, hoppas verkligen att det kommer in många slantar så de får möjligheter att göra så att alla självmord minskar i antal.
Önskar dig en fin söndagskväll
Kram Meta
Hej Regina!
Så fruktansvärt det som Pia och hennes
familj varit med om, så fruktansvärt att det är svårt att ta in.
Har en god vän vars son också tog sitt liv för några år sedan. Så hemskt för alla nära med sorgen, undran om man kunde gjort något och alla sådana tankar som så klart kommer, även om man vet att man gjort allt som stått i ens makt, eller kanske har man inte ens anat vad som skulle hända.
Fruktansvärt sorgligt och tragiskt att det är så vanligt bland unga människor.
Har självklart satt in ett bidrag.
Önskar dig en skön helg
Kramar Anncathrine
Det är så modigt och fint av Pia och skriva om sin son. Och det var en hemsk upplevelse för er där på tåget, starkt inlägg här hos dig.
Kramar/AM
Jag tycker också det är svårt att ta in, att man faktiskt tar steget! Jag vet och kan förstå, att man mår riktigt, riktigt dåligt och allt känns nattsvart. Men det sista steget, det har jag svårt att förstå. Allra helst om sättet man gör det på går ut över så många andra! Men man är väl helt förtvivlad och tänker inte.
Kram!
Jag tycker också det är svårt att ta in, att man faktiskt tar steget! Jag vet och kan förstå, att man mår riktigt, riktigt dåligt och allt känns nattsvart. Men det sista steget, det har jag svårt att förstå. Allra helst om sättet man gör det på går ut över så många andra! Men man är väl helt förtvivlad och tänker inte.
Kram!
Ja, jag har också läst Pias berättelse och det är stort av henne att orka skriva det hon skrivit. Det är en sorg, det är förfärligt och det är så, ja......
Agneta kramar
Så fint varmt och gripande du skriver. Tacksam att du vill ta upp ämnet som är så stort och viktigt och som man helst inte ens vill tänka på. Men det finns och det måste lyftas upp i ljuset. Lägger strax in en länk på min blogg!
Kramar Pia
oj så tragiskt, att vilja avsluta sitt liv, och på det sättet, tankarna hos den personen måste ha varit väldigt mörka. Så sorgligt..
Psyk vård behöver mer pengar , helt klart..
viktigaste är att vi som finns kvar pratar om det, kanske kan vi rädda ngn.
tack för bra inlägg.
kram
Det är verkligen svårt att förstå den otroliga smärta som man som förälder känner i den situationen... Alla frågor som dyker på som man aldrig kan få besvarade.
Så fint du skriver!
Önskar dig en fortsatt fin vecka!
Kram Marie
Skicka en kommentar