Väntan...

Nu är det tyst och stilla...inte ett löv rör sig, inte ett grässtrå...sjön ligger stilla, färgerna är dova och mättade, inte en krusning på vattenytan... 

Det är alldeles tyst...inget surr från sommarens insekter, inga spröda vingslag från lekande fjärilar, inget svirr från sländornas dans finns kvar, annat än i minnet...fiskarna slumrar i det mörka djupa...

Barnens skratt och spring i benen dröjer sig kvar i sanden, i bryggans trä, i gräset  och i vattenbrynet som ett kvarglömt minne...vattnet minns känslan av barfota lek och lekfullt plask...

Allt det gröna livgivande har lämnat växterna...blommor, vass, träd och löv har tömts på energi...nere i jorden väntar livet på den långa vilan...

Löven som minns vårens befrielse och sommarens fägring väntar i stillhet på iskyla och förgänglighet...

Det är tyst och stilla...fåglarnas sång har för länge sedan tystnat, gäddans lek i vassen är förbi, fiskljusens skri hörs ej mer, tystnaden är öronbedövande...

Allt är tyst och stilla, växter och djur har kommit till ro, livet stannar upp och leken har stillat...allt vilar i väntan på den långa vintern och i väntan på en ny vår...

Kram,
Regina