I ett inlägg tidigt förra året tyckte jag att jag skulle uppfylla vad jag lovat i min profil, d.v.s. foton från när och fjärran och det inlägget kan ni läsa
HÄR. Nu tänkte jag att det var dax igen
ett år senare...tycker nog jag är lite dåligt på att uppfylla förväntningarna;-)
*
Jag vill presentera en underbar pärla, ett litet paradis, på Kretas sydsida...
För att komma dit måste man åka båt. Vi valde att ta lokalbuss från Chania rakt över ön till Hora Sfakion. Det är en hisnande färd över bergen och vägen ner till hamnen är otroligt brant, med serpentinväg, raviner och hårnålskurvor. I Hora Sfakion tar man båten som går mot Paleohora. En del åker med till Agia Roumeli, där Kretas mest kända ravin Samaria är belägen. Det är Europas längsta ravin med sina 18 km och en populär vandringsled.
Men vi hoppar av mycket tidigare, i Loutro. En liten samling med vita hus klättrandes på bergsväggen.
Här finns inga bilar, men några hyresrum och några tavernor. "Storstreetan" som bara är som en strandpromenad går från kajen genom tavernorna och bort till den lilla kajen där de små fiskebåtarna lägger till.
Vi kom ganska tidigt på morgonen och hade inte fått i oss mycket till frukost, så vi slog oss ned på en taverna. Ägaren kom ut och frågade vad vi önskade och vi undrade om vi kunde få något som motsvarade frukost. Han blev lite bestört, för det var ju lite tidigt, men han skulle försöka ordna något. Vi fick nybakt bröd, fårost, tomater, kokta ägg, honung, kaffe, te, juice, men han var fortfarande bekyttad och tyckte det var skralt. Vi förklarade att vi var mer än nöjda.
Båten skulle inte passera här för hemfärd förrän sent, så hela dagen badade vi, solade, läste, sov, gick tillbaka till samma taverna för lunch och för en stund i skuggan de varmaste timmarna och sen eftermiddagskaffe. Här i Loutro var det inte långgrunt, botten var lite stenig och vattnet svalt, nästan kallt och kristallklart.
Det var så rofyllt här. Knappt några turister, ingen skulle ha betalt för solstolarna, ingen biltrafik, tyst och lugnt. Ett paradis som jag mycket gärna skulle vilja återvända till någon gång. Kanske hyra ett rum en vecka...
Tack för att ni ville följa med=)
Kram,
Regina
Många av de vackra, vackra nya sorterna som jag köpte förra året har inte överlevt vinterförvaringen...men jag har ca 20 sorter kvar och jag hoppas att de tar fart nu efter att de klipps ner. 
Blev det någon loppislycka då? Tja, en soppterrin utan lock, den fyllde jag med några rara Primula...
Ett litet vikbord, shabbat och klart...
En ganska stor fotogenlampa, ruffig och med härlig patina...
Allt för under 100-lappen, så det blev pengar över till en riktigt god fika. Som min kompis säger, det skinn man fått, det ska man hålla spänt=)
