Sooooool

I morse fick jag lite sovmorgon och vaknade halv åtta av att solen lyste rakt i ansiktet och jag märkte hur mungiporna vändes uppåt när jag kände hur solen värmde...japp det finns hopp om livet!!!

Min samling av speceriburkar i porslin har fått sällskap av en ny som det står Sukker på, fast den här får stå på den gamla symaskinen i köket och inte i hyllan bredvid Mel, Risgryn och Kardemumma. Burken köpte jag hos rara Kathrine i hennes butik Fågel Blå. Klickar ni på länkarna kommer ni till hennes blogg och till hennes butik. På en loppis hittade jag glasburken med lock, genom locket går en metallpinne och längst ner är det som en visp. Vet inte vad den har används till??

Nähä, nu ska jag fortsätta att jobba...det är skönt att ta en liten fikapaus och titta till bloggen...

Ha en riktigt skön fortsättning på helgen!
Kram,
Regina

Tidsperspektiv...

...vart tog helgen vägen? I fredags låg ju helgen lång och efterlängtad framför mig...många timmar har gått åt till jobb...lite tid till firande av son och gos med barnbarnet...och så vips är det ny vecka om några få timmar...

...jag gjorde lite efterforskningar om den gamla pottan jag hittade på loppis och som jag visade för några inlägg sedan. "Servisen" heter Tärna och tillverkades av Göteborgs porslinsfabrik mellan 1905-1910. Sen har jag köpt armband för att stötta Eddie och barnen på Bristol Academy, det kan du också göra.
*
Önskar er en fin ny vecka!
Kram,
Regina 

Pioner...

...är vackra. De är allra vackrast då på försommaren när de står i blom. Min Sarah Bernard brukar blomma med välfyllda, tallriksstora, ljusrosa blommor. Doften är bedövande...och sååå ljuvlig...

...nu när jag inte kan njuta av färska pioner tycker att torkade pioner kan ge lite glädje...för att torka pioner måste de plockas när den hårt knutna knoppen preciiiis börjar öppna sig. Då knipsar jag av  blomman så den får ett ganska långt skaft, det går ju att korta av skaftet sen. Därefter hänger jag blommorna upp och ner var för sig. Pioner behåller färgen förvånansvärt bra...men doften den försvinner, det är lite som om blomman förlorar sin själ...
Kram,
Regina

Tiden...

...räcker inte riktigt till...jag jobbar från 08.00 till 23.30 så det blir inte mycket tid över för några "nöjen"...

..inte heller att fixa och dona hemma...och pyssla har jag inte gjort på evigheter...aja jag hoppas ni har det bra!! Nu ska jag hoppa i säng, vi ses om ett tag!
Kram,
Regina

Potta

Nu har vårlökarna hittat hem hit. Längtan efter våren blir större nu när ljuset återvänder...köpte både krokus och pärlhyacinter...vita...visste inte att de vita pärlhyacinterna har så ljuvlig doft...

...köpte flera krukor med pärlhyacinter som jag planterade i en gammal porslinspotta som jag fyndade för en liten penning på loppis...

...det är roligt med någon ny (gammal) sak och blommor då gör jag om lite här och där. Tyvärr har tiden inte räckt till att fixa hemma så mycket som jag önskat...förutom massor av jobb har maken har fyllt jämt. Resan till Miami var min present, men den betydde inte att jag slapp ställa till med kalas för släkt och vänner. Det roliga var att maken inte förväntat sig det, så jag ordnade med ett överraskningskalas med mat och tårta...det blev väldigt lyckat...

...något annat roligt som hänt är att Lilleman (yngsta barnbarnet) nu kan gå...en förmiddag tog han sina första steg och på eftermiddagen var det som han inte gjort något annat...
Det var många av er som gillade mina kottljuslyktor och undrade var jag hade köpt dem, de finns på Blomsterlandet.
Ha en fin fortsättning på veckan!
Kram,
Regina

Ljus

-stakar och -lyktor kan jag inte få nog av. Det är alltid mysigt med levande ljus, vilken årstid det än må vara. Nu måste jag berätta något som fick mig att bli väldigt rörd. Före jul visade jag bilder på att jag lyckats hitta en stjärnljusstake för kronljus, äntligen en, jag hade letat så länge och jag hoppades att jag skulle hitta fler. Härom veckan låg ett paket i min brevlåda, jag funderade på vad det kunde vara. Det visade sig att Nellie (Whilsamt - vitt & lantligt) hade läst mitt inlägg och rar som hon är skickade hon två stjärnljusstakar och även flera stycken julgransljushållare. Tusen tack, om du visste vad glad jag blev!

Innan jul satt jag och bläddrade i en inredningstidning och på några bilder fanns ljuslyktor som var formade som stora kottar i två olika storlekar. Jag tyckte de var ursnygga så jag satte mig nästan omedelbart i bilen för att åka till butiken som sålde dem...     

...varje kväll tänder jag ljus i kottarna, de passar bra på soffbordet...

...kottarna har kompletterats med en ljuslykta med en slända på. Jag gillar sånt som har anknytning till naturen...men även kombinationen av rustikt och skirt. Kottarna är stora och "råbarkade" och ljuslyktan med sländan är i tunt, tunt porslin...

...en annan ljuskälla som hittat hit är en kristallkrona, prismorna är inte i kristall, men i vackert slipat glas. Kronan är ganska stor, här visar jag bara ett litet smakprov för den har inte kommit på sin plats ännu. Jag köpte ljuskronan hos rara Maria som har Lissboden. Hon har mycket fint i sin butik...

...nu önskar jag er en fin fortsättning på veckan...
Kram,
Regina

Att resa...

...är underbart. Förväntningarna innan resan, själva resan och sedan tiden efter...då man kan titta på bilder och minnas...dofter, känslor, solens värme mot huden, vinden, ljuden...här kommer en kavalkad med fler bilder...

...häftiga träd och planteringar i Downtown...

...pelikaner...

...en vacker svärdfisk i emaljerad plåt, den är ca 2m hög... 

...lite bling bling som glittrar och lyser när mannen cyklade...

...några fler bilder från parken med statyer i Key West...visst ser de verkliga ut...

...Plymouth Congregational Church i Coconut Grove...byggd av korallsten i slutet av 1800-talet...

...denna vackra och tankeväckande staty finns utanför Bilmore Hotel i Coral Gables, jag har inte lyckats hitta namnet på konstnären...

...vi gjorde även ett besök i Little Havana. Utanför sin butik sitter Pedro Bella Sr. som han gör de flesta dagar. I butiken tillverkar man riktiga kubanska cigarrer, det doftade så gott där inne...

Jag ska försöka bli bättre på att besöka era bloggar, det har varit alldeles för lite av det den senaste tiden, kan inte fatta att januari snart är slut?! Önskar er en riktigt skön helg, själv är jag igång och jobbar sju dagar i veckan...
Kram,
Regina

Imse, vimse och tulpaner

Oj vad det tog tid att komma rätt i tidsrytmen efter resan och första arbetsveckan blev en chock av stress, men i helgen har vi tagit det lugnt och träffat alla nära och kära...det var ju ett år sen sist;-)

Lilleman bara växer och växer...nu står han lull och knallar runt genom att skjuta saker framför sig. Soffbordet hemma hos dottern är en stor gammal kista på hjul, den kämpar han med och när det tar stopp mot soffan eller någon dörrpost så blir Lilleman ur-arg. Dess emellan tränar han på Imse, Vimse, spindel... 

Årets första tulpanbukett blev vit, när bladen började gulna skar jag av blommorna och så fick de en mindre vas. Tänk att vi nu har en tid framför oss då vi kan frossa i gnissliga, krispiga tulpaner i alla möjliga färger...mamma fick en bukett med ljusrosa tulpaner idag...
*
Tack för alla fina kommentarer om vår resa. Den var verkligen härlig och det tar ett tag att smälta allt. Jag har massor av bilder, kanske kommer det några till i något inlägg framöver...
Kram,
Regina

Nu är jag hemma igen...

...efter två veckors semester "over there"...vi bodde på ett mysigt hotell i Art Deco-distriktet i Miami Beach...

...beachen var låååång (8 mil), sanden vit och vattnet varmt...

...Miamis sky line är häftig...

...vägen ut till Key West likaså. Vi hyrde bil och lämnade storstaden för en bilresa som ibland bara bestod av en tvåfilig bro med Mexikanska golfen på ena sidan och Atlanten på andra sidan...

...Key West är den sydligaste staden i USA och det här monumentet visar att man inte kan komma längre söderut...14 mil längre söderut ligger Kuba...

...kvällstid glittrade de vackra gamla husen av allsköns juldekorationer och belysningar...

...på Sloppy Joe's tillbringade vi flera timmar med god öl, mat och livemusik. Sloppy Joe's bar var författaren Ernest Hemingways favoritställe. Hemingway bodde i Key West mellan 1931 och 1940. Hans hem är museum och i trädgården vimlar det av sjutåiga katter som påstås vara ättlingar till Hemingways egna katter...
...vid Key West Lighthouse Museum finns flera vackra statyer i naturlig storlek skapade av Seward Johnson...jag tycker att mannen liknar en ung Hemingway men vet inte om det är så...  

...på dagen har staden ett annat utseende. Trähusen är helt underbara, målade i fina pastellfärger, rara verandor och balkonger...några väl underhållna, andra slitna med patina...

...till sist vill jag önska er en god fortsättning på det nya året med en bild på denna äldre herre. Han är 90 år gammal med ett one man band och satt utanför ett shoppingcenter i Downtown, Miami och spelade och önskade alla Gott Nytt År...

Kram,
Regina

God Jul önskar jag er...

...med en favorit i repris...detta är minnen ur de självupplevda händelsernas arkiv...

Det hände sig vid den tiden, i mitten på det sista decenniet av 1900-talet (läs 1995), då ett påbud gick ut om att 500 000 julkort från brandkåren till Sveriges hushåll måste tryckas om, eftersom ordet "inte" har fallit bort och uppmaningen på dem lyder "Glöm ljusen!" och att det nu rapporteras om att landets u-båtskränkningar kan ha kommit från simmande minkar.

Nåväl, i denna tid levde en familj bestående av far, mor och fyra barn och snart närmade sig julehelg. Barnen som till vardags ibland uppföra sig något vilt, kastar ängsliga blickar genom husets fönster ut mot skogsbrynet där eventuellt Tomtens Nissar spanar och bedömer hur pass välartade barnen voro. Till sist kommer den stora dagen då fadern, som av traditionen givits den viktiga uppgiften, att tillsammans med barnen införskaffa familjens juleträd. Tidigt på morgonen begav sig fadern och de fyra barnen iväg på den långa färden mot den stora staden för att besöka årets juleträdsförsäljare. Det visade sig att fadern kanske borde varit ute i lite godare tid, då det uppdagades att alla juleträd i hela staden voro slut.

 
Missmodiga begav sig fadern och de små barnen hemåt. Mörkret föll liksom de tysta tårarna på barnens kinder. Väl hemma visste inte fadern riktigt hur beskedet skulle framföras till mor i stugan. Modern hade bråda dagar då hon rörde i grytorna, stoppade korv och tog hand om den stundande julmiddagens alla läckerheter. När den besvärande angelägenheten angående det avsaknade juleträdet uppdagades, rann även tårarna på moderns kinder som var röda av vackra spisrosor. Vojne, vojne, hur skulle det bli? Var skulle barnens egenhändigt skapade julepynt hängas? Var skulle de i hemlighet ihopknåpade juleklapparna läggas? Kan man fira jul utan ett juleträd? Fadern kände hur han krympte inför moderns och barnens tårar och frågande blickar. Fadern som är en rättskaffens man, som aldrig överträtt lagens ord eller gjort sig skyldig till några oegentligheter, stod stilla och tyst med mössan i hand. Snart vände han om, tryckte ner mössan över öronen och gick sakta med nedböjt huvud ut ur stugan. Kvällen före julens afton var kölden hård, tyst var skogen och nejden all, livet där ute var fruset, snön lyste vit på fur och gran, så även på taken…

 
Barnen satt tysta och mor fortsatte att röra i grytorna. Tunga var suckarna och tiden gick sakta. Snart stod far i stugan igen röd om näsan med mössan på sned, barr på axlarna och snö upp till knäna och i näven höll han skamset fram en gran. Ingen vågade säga något när det gick upp för församlingen att far varit ute och stulit en gran på storbondens mark. Dock ville ingen döma fadern utan alla hjälptes åt och med gemensamma krafter stod snart granen i sin fot, pyntet var hängt, ljusen var på plats och i den skumma belysningen såg granen fantastisk ut. Inte skulle någon kunna avgöra att granen införskaffats genom att trotsa lagen. Familjen somnade nöjda, medan fadern sov något oroligt under natten.

 
På julaftons morgon avslöjades dock några olägenheter…granens grenar var tunna och hängde ner efter sidorna, den såg lika olycklig ut som fadern gjort dagen innan. Dessutom hotade den att välta för den var alldeles för krokig för att vilja stå rak. Fadern hade ju inte tagit med lyktan ut i skogen av rädsla att bli avslöjad. Fadern som var en händig man tog hammare, spik och ett snöre. Han knöt snöret om granen och fäste det med spiken i väggen och på det sättet säkrades granen från att falla. Men värst var nog doften…doften av granbarr som alla längtat efter hade förbytts av något näst intill outhärdligt. Denna gran hade med all sannolikhet varit föremål för skogens alla vilda djurs instinkt att markera revir…och det efter storlek. Högst upp hade nog skogens konung själv i egen hög majestät lämnat omisskännliga spår.

  
Denna julsaga påminns om varje jul i mannaminne, åtminstone de senaste femton åren. Numera berättas den även för kommande generation i juletid.

 

 

Nu önskar jag er alla en riktigt 

 

GOD JUL

och ett

GOTT NYTT ÅR

 

Kram,
Regina