tisdag 27 oktober 2015

Höst...

...dagarna är fantastiska...klarblå himmel...några plusgrader...sol och sprakande färger...jag uppskattar att det blev lite ljusare på mornarna...det är skönt att köra till tåget och få solens strålar i ögonen...
...samtidigt är det svårt att vara glad...jag kan inte släppa tankarna...de snurrar hela tiden och jag blir så bestört av det som händer runt omkring oss...
...jag tänder ett ljus för dem som utsattes för vansinnesdådet i Trollhättan...tänker också på alla familjer, vuxna och barn på flykt som måste tillbringa nätterna ute i kylan medan de väntar på att få komma vidare...få tak över huvudet och mat i magen...vi har flyktingboenden i närområdet som bränts ner...vad händer egentligen...jag känner inte igen mitt land...  
...det goda är att det finns många i min omgivning som vill hjälpa till...som arbetar som volontärer...som skänker gåvor...som försöker göra skillnad...jag hoppas verkligen att de goda krafterna vinner...
Kram,
Regina

8 kommentarer:

Ezter sa...

Ja, vi kämpar vidare för de goda krafternas seger! Det måste bli så!

House and Garden by Bia sa...

Så fint du har gjort...och det där rostiga fönstret (eller vad det är) skulle jag gärna vilja ha, hihi...ja detta elända som händer i landet, det lär vi nog aldrig slippa framöver tyvärr...miste en väninna i lördags och det är det som upptar mina tankar just nu...tänker hela tiden...tankarna försvinner liksom inte...fast jag vill tänka på annat...
Ha nu en fin dag!!
Sköt om dej!

Snäckskalsdalen. sa...

Jag håller med dig, det är svårt att ta in vad som händer i vårt land, samtidigt måste jag säga att jag är inte förvånad. Ondskan finns överallt och att vårt land skulle förskonas, jaaa, nej.....det är jättesvårt, förfärligt och världen känns ibland väldigt ond.
Agneta kram

lisashus sa...

Ja, det är verkligen svårt att ta in allt som händer och själv känner jag inte heller igen mitt land! Det lägger sej som en sordin över alltsammans. Höstdagarna är en tröst i år - så vackra soliga dagar, färger och ljus!
Fina stilleben du har har på bilderna!
Ja, världen känns ond i både stort och smått och empatin känns urholkad på något sätt i alla läger, samtidigt som man hör talas om fantastiska människor som gör stora saker i det lilla - det är de handlingarna man får hoppas på och att försöka se de bra sakerna som trots allt händer...!
Kramar
Lisa

Meta sa...

Det är verkligen fint och viktigt att hjälpa till och att få det goda att segra. Sen kan jag inte förstå mig på de som vägrar det boende de får, hur tänker de då. Är de inte glada för att få komma hit och få hjälp eller vad är de ute efter.Det finns mycket konstigt i vår värld. Kanske inte så konstigt att folk bränner ner och förstör när de läser och hör sånt.
Du har i alla fall gjort det så fint på ditt bord med alla höstfärger och allt.
Ha ett fint slut på veckan
kram Meta

Solstrimmor sa...

Vackrare höst minns jag inte. Så glödande solbelysta träd vet jag aldrig jag sett. Eller är jag mer seende nu? Idag ska jag och en vän till hans svampställe, vilken ära att få följa med. Hoppas vi hittar lite trattisar, mina torkade från år tillbaka är nästan slut.

Nog är livet orättvist. Jag har det så bra när så många lider. Lite kan man hjälpa men det behövs så mycket mer! De goda krafterna vinner!

Njut av din vardag Regina.
Kramar från Eva-Mari

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Gomorron
Ja det är mycket som händer, överallt känns
det som. Men att goda krafter vinner tror jag på,
vi är många som jobbar för det.
Ha nu en lugn fin helg och stor kram/AM

Elisabeth sa...

Tänk att rostiga saker kan vara så snygga.

Idag har även jag sorg, min mor är borta för alltid.

Hur är det för dig ?

Kram