söndag 10 maj 2015

Små, små blad...

...är det på mitt lilla, lilla träd som flyttat in...
...vi har drabbats av allvarlig sjukdom i familjen vilket gör att inläggen inte duggar så tätt här på bloggen...det är tungt, men på något sätt måste livet levas...
...med mat som ska lagas...arbetsuppgifter som ska göras...tvätt som måste tvättas...och så det svåra...för att få en liten andningspaus gick vi en vända på en loppis...hittade en vacker karaff från 1800-talet...men just nu har saker inte har så stor betydelse...det är nog mer någon slags normalitet man söker...
...jag hoppas ni har det bra...var rädda om varandra...man vet aldrig vilken riktning livet bestämmer sig för att ta...det är inte allt vi kan bestämma själva...
Kram,
Regina

15 kommentarer:

lisashus sa...

Mycket tråkigt att höra att ni har det jobbigt!
Ja, det gäller att ta vara på livet, som sagt!
Hoppas att allt ändå går åt det positiva hållet!
Kramar
LIsa

Loppisälskare sa...

Så tugnt livet är ibland och oförutsägbart. Skönt att du mitt i allt tillåter dig att "andas" och på det sättet samla ny styrka för morgondagen.
Kram / RosMarie

Solstrimmor sa...

Så tråkigt att drabbas av sånt som helt plötsligt vänder livet upp och ned. Allt som varit taget för givet blir ofattbart oöverstigligt. Och man önskar att allt blir som vanligt igen. Önskar dig kraft på vägen.

Styrkekramar från Eva-Mari

Hajan sa...

här hoppade det bara iväg, någon
tog min plats. så tråkigt att höra
om er situation , hoppas ni ser
något ljust i detta änså.

lycka till

Hajan sa...

Så tråkigt att höra, det är så konstigt det måste alltid vara något som vänder upp och ner på allt annat.
Tyvärr vi som varit med om både det ena och andra, livet måste
gå vidare änså.
Jag hoppas Ni kan asseptera det
kramar från Hajan

Meta sa...

Men du då det där lät inte alls roligt.Det måste finnas bot i alla fall hoppas jag även om det är svårt och tar tid.Bloggen får vara ett litet andningshål för dig i alla fall. Vi är många som är med dig i tankarna och hoppet är det sista som överger en.Jag hoppas verkligen att allt reder sig för er och livet är värt att leva och att kämpa för ändå.
Ha det så gott du kan
Kramar Meta

House and Garden by Bia sa...

Men så tråkigt !!...tänker på min mamma som nyss har genomgått en tuff cellgiftsbehandling...först strålning också...hon ringde idag från sjukhuset där hon varit på kontroll och cancern är nästan borta, men hon ska få nån slags stopp medicin tror jag det var...förstår ungefär hur du mår...pappa fick en stroke i samma veva...men som sagt, livet måste gå vidare trots allt...
Sköt om dej!
Kram

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Så ledsamt, vet ju att du haft mycket runt dig med sjukdomar. Måtte det bli bättre allt som är fel.
Varm kram/AM

Helena sa...

Så ledsamt att läsa! Sjukdomar tar på både dem som får dem och de nära runt omkring. Tänker på er och hoppas att det snabbt vänder till det bättre. Stor styrkekram!

HWIT BLOGG sa...

Oj så tråkigt, kan läsa mellan raderna att du är ledsen Regina...jag har ringt dig några gånger men jag försöker igen framöver. Stor varm kram till dig och jag tänker på dig...
Titti

underbarahem sa...

Så tråkigt, hoppas att allt ordnar sig!
En stor kram till Er.
Birgitta

Blommiga Rutan sa...

Hej Regina

Det var verkligen tråkigt att höra, blir så ledsen för din skull.
Tänker också på att ni ju nyss haft en jobbig period i familjen, nu borde det få vara lugnt och fint.
Ja, du har verkligen rätt i att man aldrig vet vad som väntar (och tur är väl det), gäller att ta tillvara på livet och sina nära och kära när man har dom.
Hoppas nu att allt ordnar sig och att sjukdomen vänder.

Varma kramar
Anncathrine

Maria sa...

Så väldigt ledsamt!!! Jag hoppas att ni mitt i allt det tunga kan hitta fler andningshål och så hoppas jag att det allvarliga kan lindras och allra allra helst botas!!!

Ta hand om er!
Stor kram♥
Maria

Snäckskalsdalen. sa...

Nej, det är väldigt få saker man kan bestämma själv och när man drabbas av sjukdom blir man bestört. Jag hoppas att det lilla trädet du köpt är ett riktigt litet livsträd så att allt ordnar upp sig, når en gräns där det känns hanterbart.
Kramar
Agneta

Ingemar Palbom sa...

Min nya blogg!
Välkommen dit!
http://inganv.blogspot.se